Detta blir ett trött, visset inlägg som grundar sig i stress och hopplöshet.
Fan
Hatar att känna mig dum. Och med dendär j*vla matteboken som sällskap varje dag känner jag mig helt pantad.
Ligger efter.
Iof inte mycket, men har prov på fredag (en positiv tanke som genast slogs ner av det negativa, fast iof ren fakta).
Kanske ska hoppa matten, och bara fokusera på Naturkunskapen?
Fast nu är halva matte perioden gjord. Men vad gör det när jag sitter med samma uppgift i två timmar?
Hopplöst, håller på att gå sönder...
Shit behöver verkligen nått att se fram emot. Typ semester... vet knappt vad det ordet betyder.
Hopplösheten grundar sig i trötthet, orkar inte vara envis
Stressen grundar sig i mina egna krav på migsjälv, jag SKA klara allt...
Blä, nej nu skiter jag i detta och går ut och går. Sen kanske jag tittar på den där skiten igen om det inte tänds något ljus då, ja då vet jag inte men jag skiter iaf i det just nu
Tänker på dig. Gick allt bra sen? Jag ringer imorgon. Har tentor och redovisningar. Druknar i mina tårar :)
SvaraRadera