Första dagarna är allt precis som de var flera veckor tidigare i ett varmare land. Men sen börjar det.
Att bry sig om sitt yttre är positivt, men det är anledningen till det som inte alltid är lika positiv. Att det blir till en besatthet. Men på vilket viss skulle de vara positivt att en människa som du tycker så oerhört mycket om, klagar på allt du gör och är. Sedan berättar han hur mycket du betyder, du trippar på tå och du går me på allt för att inte göra honom pist för att man är rädd för vad han ska göra isf. Hur denna människa som du tycker så mycket om berättar hur gärna han vill knäcka armen på dig. Att han inte har någon nytta av dig. Att han hoppas karusellen går sönder så att han skulle kunna skratta åt dig medan du ligger där skadad eller förhoppningsvis död. Allt är ditt fel och inget duger.
Sen är ni bland folk och han är så glad. Pussar och kramar dig, och där är han, han du förälskade dig i. Sedan medan han håller om dig berättar han att din bästa vän är de snyggaste han sett och att henne skulle man ha.
När du sedan lämnar honom på flygplatsen så gråter han över att behöva lämna dig och börjar planera för nästa gång ni ska ses. Att han kan betala din flygresa eller kanske åka utomlands ihop. Han håller om dig och ser bara dig. Där är han igen, han du förälskade dig i. Han som du letat efter bakom alla jävligheter han utsatt dig för. När du sedan sitter ensam i bilen på väg hem kan du inte avgöra om du gråter av lättnad eller förtvivlan.
Listan kan göras mycket längre över allt han gjort och sagt. Men en sak jag aldrig kommer att glömma är känslan i kroppen när han tar tag i min arm och ser mig djupt i ögonen och berättar lugnt och stilla hur lätt han kan bryta den om han vill.
Han gjorde mig rätt trasig psykiskt. Jag stod ut, räknade dagarna och kämpade febrilt för att hålla honom nöjd. Ingen förstod varför jag inte slängde ut honom då jag inte är den som tar någon skit. Jag är arg och besviken på mig själv för att jag lät mig bli behandlad så av honom. Jag blir arg på min svaghet eller varför lät jag det hända?
Sådana människor som han är experter på att vända allt till ditt fel, att det är dig det är fel på. De lär sig snabbt vilka knappar de ska trycka på. Det viktigt i det hela är att komma ihåg att detta kommer från en människa som betyder så oerhört mycket för dig. Huvudet och hjärtat tänker sällan lika.
Uppenbarligen är jag fortfarande lite trasig av detta då det ploppar upp då och då. Att släppa in och lita på folk har inte blivit lättare. Jag ser inget positivt i det mer än att jag inte ska utsätta mig för det igen. Jag förstår idag att många tjejer inte klarar av att lämna en man som misshandlar en, oavsett på vilket sätt. Vilket jag inte förstod innan. Jag är glad att det är ett helt hav mellan oss. Ibland funderar jag på om jag hade lyckats ta mig ur det om vi hade bott i samma stad eller land. I tron på kärlek så blir man blind.
Vet inte om detta är sammanhängande överhuvudtaget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar