Trasig, så jävla trasig. Så jävla less på att bli behandlad som en påse skit. Less på att... fuck it less på att vara less. Less på att allt skiter sig. Less på att jag bryr mig. Less på att de aldrig någonsin bara kan få bli bra. Less på att vara rädd. Less på att vara orolig. Less på att, less på vetskapen att om jag faller så faller jag själv. Less på att bara höra alla fel jag gör. Vad jag inte borde göra. Kan inte bara någon bara vara där, säga att allt kommer att bli bra?