Den dagen du beslutar att ska barn är den dagen då hela ditt egoistiska liv tar slut och det kommer aldrig tillbaka. Så länge man inte är beredd att offra det så ska man inga barn ha enligt mig. Blir så förbannad när folk skaffa lägenhet, hund och framförallt barn för att rädda sin relation. Varför ska man börja tänka på nästa steg bara för att relationen börjar bli lite trist. Shit finns ju massa man kan göra eller varför inte bara gå åt varsitt håll om det nu är så trist?
Fast vad vet jag, bara tankar. Finns säkert de som lever happy ever after när de skaffat kids när man nått sin första kris efter mindre än ett år tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar