Det har varit jobbigt, svårt och ångestbringande. Men har nu beslutat att jag inte kommer att placera mig i skolbänken till våren. Känns inte rätt, vill så mycket mer. Känner att jag behöver fokusera mer på mig, lösa mina problem istället för att bara stänga dörren och sedan springa åt motsatt håll.

Jag kan inte självläka, tydligen.

Det jobbigaste har helt klart varit att be om hjälp, de måste vara nått av det värsta jag vet. Men nu är det gjort och jag känner mig rätt stolt.
Är fortfarande lika rastlös och kluven men försöker iaf ta en dag i taget. Kanske kan jag sova i natt?

Imon blir de bannemig spinning, känner mig fortfarande lite kass men känner mig ännu kassare när jag tänker på att de nu är tre veckor sedan jag trampade skiten ur mig sist.. hemska tanke.
Har ju iof gått till och från jobbet men känns inte tillräckligt (trots att det 45min). Ser riktigt fram emot att gå upp tidigt imon och dra på mig träningskläder:)
Men nu är det dags för en kopp "Mors lilla Olle" Te (rekomenderar starkt) sen blir de att krypa ner.

Tack Guldet för en välbehövlig tjejkväll, du är ju inte mitt Guld för inte:)

Min älskade "syster" vad vore jag utan dig?