Slutade tidigare från jobbet idag då jag hade tid hos K. Givande men det var ju inget som sas som jag inte redan visst men ändå skönt att få det svart på vitt.
Mötte sedan upp Guldet och skämnde bort mig med lite nya kläder bl.a ett par läckra leggins, me like:) Sedan pressenterade jag henne för Ica's fantastiska fryspizza mumma..

Väl hemma börjar jag fundera på dagens möte. Känns skönt att jag har tagit tag i detta. Det kommer att ta tid, men jag kommer att hitta tillbaka.
Jag har så otroligt mycket frågor som snurrar och hade behövt dig att svara på dem vilket är en omöjlighet.
Jag har insett att jag har flytt på tok förlänge från mina problem. Och hade jag inte börjat ta tag i dem så hade jag med största sannolikhet slutat som en riktig Bitterfitta. Känns skönt men samtidigt väldigt skrämmande. Då detta är saker som jag har lagt bakom mig av en anledning, jag har mycket att jobba med.

Om jag inte satsar med risk att misslyckas så har jag heller ingen chans att lyckas...

Jag vill/orkar/kan inte stå själv.