Igår kväll när jag är ute och slängde soporna ser jag att den lilla randiga kattungen sitter och spanar på mig precis bredvid mig. Jag försöker gå fram men den ryggar tillbaka. Men är ändå för nyfiken för att springa iväg.
Minnet från förra sommaren dyker upp och jag får en klump i magen. Jag bestämmer mig för att fånga in katten dagen efter för att ta den till blå stjärnan och sedan hitta ett hem åt sötnosen.
Dagen efter hittar jag den inte..
För ett tag sedan kom en man i 40-års åldern med brunt hår och glasögon och köpte tre portionspåsar med kattmat av mig. Jag reagera på honom och tänkte: Oj, här har vi en som skämmer bort sin katt.
Samma kväll när jag slänger soporna ligger de tre burkarna öppna på marken och ett gäng mördarsniglar kalasar på dem. Jag tänkte att mannen kanske gett maten till sin hund och låtit den äta från marken.
Igår kom samma man in och köpte torrfoder till katt. Tog inte större notis av det (detta är samma dag som den sötnosen spanar på mig).
När jag sedan vid midnatt slänger tidningarna så upptäcker jag att någon har hällt ut just det torrfoder jag sålde till mannen precis utanför vår leverans dörr.
Detta kan omöjligt vara en tillfällighet!
Jag är arg för att han lämnat katterna där, troligtvis för att han inte vill ha dem. Men han verkar ha dåligtsamvete då han lämnar mat till dem.
Arg är jag och jag ska konfrontera honom och jag ska fånga in katten(den svarta syntes inte till och tror den är "borta").
Denna kisse hittade jag skadad under bron på väg hem från stan en kväll förra sommaren. Tog med henne hem och lyckades tillslut få henne till BlåStjärnan för att kolla upp skadan. Det visade sig att hon hade skabb, var undernärd, och hade troligtvis fått en spark som orsakat skadan i höften.
Hoppas att de hittade ett hem till henne tillslut.... Blir så arg och så ledsen.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar