tisdag 23 november 2010

Fast i mitt eget helvete

De finns inte en muskel i hela min kropp som inte pirrar eller domnar, de är fruktansvärt och jag orkar inte mer.. Ständiga känslan av att benen ska vika sig under mig. Samtidigt är jag sjukt skraj, rädd att det är mer än en tillfällighet.
Min läkare är långtidssjukskriven men har fått en tid till en annan nu för års kontroll. Hoppas hon har koll.
Värst är att de är så psykiskt krävande. De går liksom inte att koppla bort då man hela tiden känner att kroppen vill falla ihop till en hög på marken.
Ska iaf på behandling imon o hoppas att de får de att sluta.
Blir lite smått tokig på detta, vet inte riktigt hur jag ska hantera det, ge mig styrka.

Jag kommer att skratta åt detta om en vecka..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar