Sen vart jag på mitt vanliga måndagspass, Spinning/core. Spinningen gick kanon men när coren tog över började det att flimra för ögonen och var tvungen att avbryta. Satte mig med huvet mellan knäna och fick sedan i mig en banan. Insåg då hur mycket jag misshandlat min kropp den senaste tiden. Detta styrktes ytterligare när det senare krampade så i bröstet att jag var tvungen att svänga in till vägkanten. Det är fortfarande ömt men det känns bättre.
-Lägga av med mitt plötsliga kedjerökande
-Minska min oro
-Vilket kommer leda till sömn
-Börja äta riktigt igen..
Men hur lätt är det när hela kroppen är i panik?
Ska försöka fokusera på mitt nya hem och mina nya planer för det är ju detta som startade allt från början sen så klart minnen och grejer gjorde de ju inte bättre.
Ett silverfat har jag aldrig sett i hela mitt liv. Är född till en fighter och det är min lott i livet, på gott o ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar