Glad i hela kroppen var jag men inte förälskad i någon utan snarare förälskad i livet och tacksam över de människor som finns i de. Stolthet över den jag är och vad jag lyckats åstadkomma.
Jag hälsade på mitt gamla jobb igår. Jag välkomnades med kramar i massor. jag kände bara att "Shit vad jag har saknat de här stället". Det var där jag insåg vad jag ville göra med mitt liv, de var där allt började. Jag har lärt mig så oerhört mycket under min tid där och de kommer alltid att vara en speciell plats för mig.
Jag kan inte låta bli att fascineras av styrkan som finns i människor. Man ställs ständig inför nya utmaningar och livet med den trygghet vi känner till kan plötsligt tas ifrån oss. Men ändå finns de dem som trotsar olyckan och väljer att finna styrkan i motgångarna, istället för att svepas med.
Jag väljer att inte svepas med, jag vägrar. Men jag blir ledsen när jag ser att människor runt mig sveps med och inte lyckas bryta sig loss.
Svenska hjältar gick på tv i veckan, jag och pappa bölade ikapp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar