Snubblade över lite bra skit. Minnen minnen.
Hur kan man inte älska denna?! Ännu mera minnen
Detta är det underbara med musik. Bara genom att lyssna på dessa låtar så kan jag känna samma känsla nu som då, och minnena överöser mig.
Linkin Park är tonårstrubbel och allt var bara en stor karusell.
Evanescence var och kommer alltid vara Norrland för mig.
Första albumet var det Storsjöyran med mitt Guld och jag var hopplöst förälskad i en blond ställningsbyggare som tog mig med storm med sitt leende och sin gitarr. Galet kär :)
Det andra albumet är då jag bodde i Härnösand. Då lyssnade jag sönder albumet under mina tågresor mellan Härnösand och Fränsta för att hälsa på Moster.
Jag saknar Norrland en bit. Där kan man vara sig själv för en stund ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar