Svenssonliv

För ett par veckor sedan fick jag beskedet att jag måste flytta, lägenheten ska säljas och i samma veva fick min chef sparken och jag blir inte längre kallad till mötena. Så jag är inte längre säker på om jag har något jobb till sommarn. Så trots att jag fick ett erbjudande på en studentlya var jag tvungen att tacka nej, för hur ska jag lyckas betala den?
Vilket fall så beslutade jag mig för att flytta ut till pappa, IGEN!?! Yes, i'm back again. Jag kämpar för att inte få panik, panik över att vara tillbaka igen. Jag vill inte, jag vet vad som väntar mig där. Jag känner mig inte hemma där, det är inte mitt hem och jag är inte den person som nöjer mig med ett svenssonliv. Jag önskar att jag vore det men det är jag inte. Men är det verkligen så eller är det bara jag? Jag vill så mycket mer jag känner hur jag kvävs. Utbildar jag mig verkligen till rätt sak. Jag gör det för jag vill påverka, jag vill ge dem bra värderingar. Hjälpa. Men är det rätt? Vill jag ha någon mer i mitt liv, någon jag måste dela mitt liv med. Kanske har jag varit själv för länge, tillräckligt länge för att en del av mig har dött. Kanske orkar jag bara inte blir behandlad som skit så jag bara har stängt av. Vet inte alls längre, vet bara att det inte känns bra att hoppa tillbaka några steg. Det är bra tillfälligt, det är bara tillfälligt, det är bara tillfälligt
Jag kommer ha familj och vänner nära. Min motorcykel som ska användas flitigt.