Då är jag igång igen med behandling. Spontant slog de mig när jag tittar på dropparna som sakta åker in i min kropp och får mig att fungera att det finns så mycket sjukdomar som inte syns. Jag är glad, lessen, stressad och nyfiken på allt som finns att upptäcka i livet precis som så många andra och jag är så tacksam att det finns medicin som gör detta möjligt, utan den så hade jag säkert legat som ett kolli om min kropp fortfarande fungerade dvs. Men istället lever jag ett rätt så normalt li. Visst att jag har fått släppa drömmar men det kunde verkligen ha varit så mycket värre.
What ever tomorrow brings I'll be there with open arms and open eyes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar